"I Japan finns det en konsertsal där de spelar meditativ musik inför varje konsert så publiken ska komma i stämning. En halvtimme eller så. Har aldrig varit där själv, men låter det som Svenska experimentgruppen Bashos musik tror jag att jag låter bli att åka. Det låter lite syrligt men det är det inte. Bashos konsert i Konserthusets lilla sal, en trappa upp, är 90 minuter fragmentariska fraser och något som påminner om japansk meditation.

Fem musiker; träslagverk, gitarr, kontrabas och sång, spelar märkvärdiga stycken, en del plingplong och märkliga avarter till ljud som liknar knäpp på gitarrens träsida eller dra med naglarna över stålsträngarna. Betydelsen och meningen med musiken ska skapas hos publiken. Elden sitter i fingarna hos gitarristerna Patrik Karlsson och Anne-Mette Skovbjerg som behandlar sina instrument som rivjärn i Malin Bångs melankoliska pelargonrekviem, Vita dei Fiori. Kraftfulla utbrott av energi, korta och väl utplacerade - två blixtrande soloframträdanden.

Som åhörare får man göra sitt bästa för att inte hamna i ett meditativt tillstånd. Det är stillsamt, sömnpuls nästan, men samtidigt tvära kast och rena överraskningsmoment. Den där japanska konsertsalen känns inte avlägsen. Musikens fragmentariska fraser och avslappnade brist på konventionella kompositionskrav gör den aldrig tjatig. Däremot är det si och så med tolkningen i publiken; vad musiken är blir som sagt upp till en själv att komma underfund med. Titlarna sedan: de hänvisar till spöken, trä och metall, universums fyra krafter...är det meditativ musik för matematiker?

Gruppens konstnärlige ledare Martin Q Larsson har skrivit de flesta kompositionerna. Hans toner kommer utan ett tydligt mönster men ändå finns det logik i dem. Som en ekvation ungefär. Musikalisk algebra med gott om x och y att tyda hur man vill.
Jag har aldrig fått ihop en vettig ekvation i hela mitt liv. Mitt största bidrag till forskningen är att fysiken och jag hållit skilda vägar i över 14 år. Basho-ensemblens sångerska Ulrika Nilsson (med vattenglas och stämgaffel) har ett sopranvibrato som svävar över trätonerna; hennes röst har en rund kristallglans som fungerar väl med Marcus Walls bambuorgel. Märkligt, meditativt och matematiskt. En olöslig ekvation i dur och moll."
Ur recension av konsert nr 9 i Västerås. Dan Linder (30-årsåldern?). Vestmanlands Läns Tidning 16/2 2004.

”Det var som en spännande upptäcktsresa i musiken, ibland visste man inte riktigt var man var, men så plötsligt hittade man rätt.” Marcus Wall (25 år), Slagverk

”Jag kände inte riktigt det där meditativa lugnet infinna sig. Vi ska jobba mer på det till nästa konsert.” Putte Frick-Meijer (25 år), Kontrabas.

”Jag tror att marknadsföringen följer musiken; de som blir nyfikna av affischen är de som kommer att uppskatta den musik Basho-Ensemblen spelar.” Martin Q Larsson (35 år), Konstnärlig ledare (ur radiointervju i P2).

”Jätteduktiga allihopa”, Molly (2 år), publik.


Länkar

Sponsorer

MaTraK
Västerås Konserthus
Westerås Media Produktion
Achtung Reklam AB
AnnaGrafik

Bandmedlemmarna
Martin Q Larsson, Konstnärlig ledning
Patrik Karlsson, Gitarr
Anne-Mette Skovbjerg Knudsen, Gitarr
Putte Frick-Meijer, Kontrabas
Marcus Wall, Slagverk
Ulrika Nilsson, Sång